Hmm…Det blev visst något konstig med bloggen, så texten förstorades…jag har ingen aning om hur jag ska fixa det; någon som kan hjälpa mig?

Idag mår jag rätt dåligt. Jag har skrivit ett brev till S som jag skicka i morgon, tillsammans med hans saker, där jag skrev precis vad jag tänkte. Jag saknar honom verkligen…Det är åtta dagar sedan han dumpade mig. Den här veckan har varit en av de värsta i mitt liv. Jag har vaknat på nätterna och sängen har känts så tom…det är hans kropp som hör hemma där, bredvid min, och inte en kudde… Telefonen har inte ringt på kvällarna som den brukar, som den ska göra, och jag har inte hört hans röst på över en vecka…Jag saknar honom så!

Varför måste det vara så här? Jag hoppas fortfarande att han ska komma tillbaka till mig..Jag har läst igenom allt jag skrivit till honom; dikter, brev, etc., och jag började gråta. Jag älskade honom så mycket; gör fortfarande, och nu finns han inte kvar längre. Han räddade mig på ett sätt jag aldrig kan förklara; han gav mig styrka att orka gå till skolan och vara mobbad; han gav mig kraften att strunta i allt skitsnack som pågår bakom min rygg..Det spelade ingen roll, för jag hade ändå hans kärlek. Och nu är den borta.

Jag hoppas att han kommer tillbaka till mig. Jag älskar honom så. Han är inte mitt allt, som de säger på TV, men han betyder väldigt mycket för mig. Mer än de flesta andra jag känner. Han, mamma, kusin J, syster H, morbror M och kusin E,J&T är de som betyder mest för mig. Jag skulle aldrig kunna klara mig utan systern/mamma/kusinerna. Så hur ska jag kunna klara mig utan min älskade S?